jwilmarsgard

Varje dag samma sak fast ändå alltid med någonting nytt.
Likt ändrigen med vädret sker samma sak med Dig.
Lyckan som lyser från Dig när Du lärt Dig något nytt bländar mig helt.
Hör inte längre vad andra säger, Dina ord är vackrast för mig.
Smälter helt varje gång Du ler.
Glädjen är som allra störst var gång Ditt skratt når mig för lyckan i livet är Du.

När slutade vi att vara vi och blev ett minne från förr?
Vi säger hej ibland men jag känner inte den du tillslut blev och du känner inte mig.
Kan skratta, ibland gråta men det är som det är.
Jag tappade dig.
Eller tappade du mig?
Minns du?

Jag tänkte på dig ibland förut men inte nu.
Kunde undra ibland hur du hade det men inte idag.
Minns inte längre ditt leende eller sättet dina ögon brukade glittra.
Det fanns en tid när jag tittade efter dig men det gör jag inte längre.
Du fanns här en gång förut men inte nu.

Bildörren öppnades.
Först ett ben, sen ett till.
Dörren gick igen och stegen var riktade mot mig.
Våra blickar möttes, magi.
Knäsvag och med en darrande hand hörde jag ditt namn i en melodi.
Det jag kände då var inte likt något förr.
Bättre än något.
Tänkte då att han är den jag ska kalla för min

Jag tappar mitt mod ibland, känner en sorts rädsla i mitt knä.

Tar hunden och vandrar igenom sovande kvarter.

Mina ord finns inte längre kvar och tankarna kan inte klarna.

Ett duggregn lägger sig som en skugga över staden.

En annan typ av skugga har lagt sig över min själ.

Jag söker men tycks inget finna.

Kanske vet jag inte vart jag ska leta?

Sitter vid mitt fönster och ser ännu en dag vakna.

Fåglarna sjunger god morgon men jag känner ingenting.

Vintern har tagit sin tid och mina krafter är borta.

Ögonen är trötta men jag kan inte sova.

Minns doften av din hud.

Ljudet av ditt skratt.

Vem sa att ensam är stark?

Har en känsla av att vara obetydlig där jag sitter.
Ett jobb som kräver mycket men som inte uppmärksammas.
Jag må vara yngst men jag inte liten längre.
Även jag behöver lite tacksamhet och uppskattning ibland.
Försöker inte säga att jag är oumbärlig men mina gärningar
tycks gå förbi obermärkta och känslan av otillräckligenhet knackar på.
Se mig, hör mig, jag kämpar för fullt.

Det var inte av feghet jag valde att titta bort.

Jag saknar en ork som en gång fanns.

Känns som att jag springer men jag står helt still.

Såg solen sjunka och sakta försvinna men det var allt för länge sen.

Jag skickade iväg en hälsning, jag kom att tänka på dig.

Undrade om du ibland tänker på mig?

Jag ser en bild i spegeln men känner inte igen den som jag.

Stressar för jag måste hinna men desto mer jag stressar desto mindre får jag gjort.

Jag gick min väg och sa jag kommer aldrig mer tillbaka.

Finns andra händer jag måste lära mig skaka.

Står på toppen av bergen och tittar ner.

Undrar om jag ska tro på allt jag ser.

Tar ett stort kliv,

Ett som tar mig till början av meningen med mitt liv.

Jag vill inte vara svår,

Vill bara krypa ur mina gömda vrår.

Din röst kan försvinna i vimlet runtomkring

Så tala tydligt om du vill någonting.

Jag visste att jag hade rätt om det där,

Ett enda ögonkast och jag var kär.

Alla är vi utbyttbara.
Du kan kalla det för ditt.
Du kan säga att det bara är till låns.
Visa mig världen och göm den igen.
Kalla mig självisk men jag vet vad jag vill ha.
Du gav mig det jag behövde och du tog tillbaka det igen.
Jag förstår hur du tänker men jag väljer att se det från min synvikel.
Jag kan älska livet men bara om du finns bredvid.

Vi skapar ett minne.

Fryser en stund i tiden.

Jag kan skriva några rader och du kan nynna på en melodi.

Nu är allt i perfekt harmoni.

Som blommor behöver vatten och fåglar vind, behöver vi varann.

Du fick mitt hjärta den söndagsmorgonen.

Jag svär att jag alltid kommer finnas här hos dig.

För alltid du och jag.

Jag ingenting men vi, vi är allt.

Jag trivs bäst i dina ögon.
Tiden går alldeles för sakta sen du åkte,
en timme blir till en evighet.
Nu är jag bara omgiven av lögner och av hemligheter.
Hur länge klarar jag det här?
Ser solen stiga i öst och hör hur den får fåglarna att sjunga mig god morgon.
Det borde göra mig glad men jag hör bara regndropparna som smattrar aggressivt mot fönstret.
Jag försöker hålla tillbaka tårarna som tävlar med regndropparna om att komma först ner.
Jag förlorar.
Ljuset jag tände brinner mot sitt slut.
Är fascinerad och väldigt rädd för känslorna som är nya.
Vad har vi gjort?
Min själ finner ingen ro utan dig.
Kan du svara på om detta är vad som kallas äkta kärlek?

När hjärtat vet då vet man.
Och jag vet att Du är den som är gjord bara för mig.
Jag kan se oss tillsammans när vi är gamla och grå.
Ditt leende har en förmåga att jaga bort allt ont.
Som dagen behöver solen och natten månen behöver jag Dig.
Vi kan regera hela världen eller bo i en koja i skogen,
det spelar ingen roll så länge Du är vid min sida.
Det är min rätt och ingen får mig att be om ursäkt för att jag älskar just Dig.
Och som jag älskar Dig.
Jorden runt eller bara gatan ner, hand i hand går jag vart Du vill.
Tårarna strömmar för saknade blir för stark när Du åkt.
Tänk att man kunde känna så här.
Kanske att det syns att mitt hjärta blöder när Du inte är här?
Du är oersättlig för mig.
Brevid Dig är jag en bättre människa.
Du får mig lyfta, jag kan nå stjärnorna utan vingar när du säger att Du älskar mig.
Min plats är i Din famn tills våra dagar tagit slut för Du är det bästa som hänt mig.

Kärlek.

Ångest.

Glädje

 Förtvivlan.

Tycks inte som att jag kan ha det ena utan det andra.

Jag fann dig, du fann mig.

Du lämnar.

Mina ögon ber dig igen.

Åk inte.

Mina ord säger att det är ok.

Dom vilseleder.

Mitt hjärta blöder.

Mitt leende är inte sant.

Tårarna väntar bakom hörnet.

Jag är din.

Du är min men inte här.

Jag har blivit en mästare, en mästare att förtränga händelser jag helst vill förneka.

Jag går med huvudet böjt och med blicken i backen, söker efter mönster i asfalten.

Jag är inte intressant, är bara en av alla dom andra.

Om jag skriker hörs det men det är ingen som tar sig tid att lyssna.

Ingen har tid i överflöd, jag vet.

Men tid  är något jag tar mig, för jag vill inget annat än att spendera den med dig.

Jag trivs, är trygg i din famn.

Jag är speciell.

Speciell för dig, likt du är för mig.

Jag sökte inte efter dig, men jag har alltid hoppas att vi skulle mötas.

En mening med livet fann jag dagen då jag fann dig.