En tanke
Får syn på dig, ler på utsidan och gråter på insidan.
Du ler tillbaka, det strålar om hela dig.
Kommer emot där jag sitter på bänken i parken.
En kram, det skälver inom mig.
Det som dör varje gång inom mig när du går vaknar till liv vid minsta glimten av dig.
Kinder blir rosiga.
Prat om väder och efter ett tag måste du gå.
Har pikat dig ett par gånger om känslorna jag har,
Men du har inte tagit det på allvar?
Om jag vågar kanske jag ska säga det rakt ut.
Det finns ju en chans att jag förstör det som är om jag säger det i klartext.
Å andra sidan kanske jag vinner högsta vinsten, Dig.
Kanske att du känner som jag och bara väntar på att höra mig säga det.
Jag hoppas
Jag har kommit på mig själv fråga efter dig och hur du mår,
fast jag egentligen inte vill veta, vill inte tänka på dig.
På promenaden idag råkade jag gå förbi ditt fönster,
vet inte om du satt där jag tittade inte in.
Mina fingrar var blodiga från försöken att riva muren du byggde upp mellan oss.
Den står fortfarande stadigt.
Har inte sett dig på länge, tror det är en lättnad.
Jag saknar dig inte,förträngt det som var.
Förr eller senare kommer vi springa på varandra, vi bor så nära.
Undrar vad som händer då.
Kommer du känna något?
Kommer jag?
Har jag lyckats gömma känslorna så långt in att dom inte hittar ut igen?
Jag hoppas.
Jag hatar
Jag hatar hur du får mina knän att vika sig, mitt hjärta att rusa och hur mina ord fastnar i munnen och kommer ut som ett mummel.
Jag hatar hur du får mig glömma sånt jag annars kan rabbla i sömnen, lova saker jag inte vill och hur jag så lättvindigt kan göra saker jag aldrig skulle göra annars.
Jag hatar hur det känns som att jag tillslut har kommit över dig när jag inte sett dig på länge.
Och jag hatar hur snabbt jag faller tillbaka i det spår där mina känslor ligger och väntar på att få vakna till liv vid mista glimt av dig.
Jag hatar hur mitt liv blir till ett tomrum fullt med ekon när du är borta.
Men mest hatar jag att jag inte skulle vilja vara utan allt det där du får mig göra och känna.
Vill inte
Jag vill inte finnas här för dig, men finns här ändå, så måste du ringa mig?
Jag vill inte öppna dörren när du knackar,men jag gör det ändå,så måste du komma hit?
Jag vill inte gråta på kvällen efter du gått när allt känns som mest,men kan inte hindra tårarna från att falla, så måste du gå?
Vill inte höra dig säga mitt namn, det gör mig svag när jag behöver vara stark men ändå älskar jag ditt sätt att säga det på.
Behåll skrattet för dig själv, jag vill inte höra, det vilseleder mig,men på nåt sätt blir jag lycklig när jag hör det.
En sista kyss farväl sen får du gå, kom inte tillbaka, fast jag vill.
Jag bygger upp mina murar igen, snart så kan jag hålla dig på avstånd även
om du inte går självmant och fast jag egentligen inte vill.
När dom står höga och tjocka kommer jag må bättre, så bra jag kan må utan dig vill säga.
Ingen kommer igenom.
Ingen förutom du.
Det har alltid varit du.
Men snälla slå inte hål i min mur, låt mitt hjärta få läka.
Låt det få glömma.
Snälla låt det gå vidare.
Samma plats
Jag tror att jag har gett dig allt jag har att ge.
Du har tagit emot allt med öppna armar,men ville inte ge något tillbaka.
Känns som att jag är tom, du fick allt.
Havet behöver regn för att inte torka ut, jag behöver kärlek.
Vet du inte hur man gör eller vill du bara inte ge till mig?
Har aldrig påstått att livet är rättvist men detta måste vara ett skämt.
Försöker fånga mitt förnuft , det försöker flyga iväg.
Jag hoppas att jag alltid kommer vara jag, för jag vet att jag är bra.
Om du vill kan jag visa hur man älskar, på riktigt.
Det behöver inte vara att jag står här och du där,
det kan bli, om du vill att vi står på samma plats.
Älskar dig.
Hos dig för alltid kommer det vara skyddat,älskat och prioriterat.
Jag kunde undra varför jag inte hittat dig tidigare och sparat många tårar,
ensamma kvällar och ett hjärta som brustit allt för många gånger.
Men jag undrar inte, är bara lycklig att jag
faktiskt hittade dig, min stora kärlek.
Skulle gå egenom eld, över det högsta bergen och djupaste sjöarna om jag va tvungen
för att ta mig till dig.
Livet började dagen då jag fann dig.
Inget annat spelar någon roll längre.
Det ända vi behöver nu är varandra.
Allt jag gör, gör jag för dig precis som du allt du gör är för mig.
Med all min kärlek säger jag att jag faktiskt inte kan beskriva hur lycklig jag är som har dig,
du som är menad endast för mig.
Att bli gammal skrämmer inte mig längre, jag vet ju att du kommer stå där precis brevid mig hela resan, hålla min hand och ge mig av din styrka.
Att säga att jag älskar dig räcker inte men jag finner inget annat ord som kan beskriva det bättre,
så jag får säga det ändå
Från den här dagen och för all framtid finns jag här och älskar dig.
Kommer du tillbaka?
En känsla som inte går att beskriva.
En känsla som måste upplevas för att förstås.
Så hur är det tänkt att jag ska gå vidare efter det här?
Hur är det tänkt att jag ska träffa nån annan?
Timmarna går så långsamt i ovishetens spår.
Du gick din väg.
Du som kände lika som jag?
Lovade dina ord saker ditt hjärta inte kunde hålla?
Hur jag än försöker kommer lågan på ljuset som var vårt att slockna.
Kan inte ensam hålla det vid liv, man måste vara två.
Gick det fort att glömma allt jag gav dig?
Eller tänker du på mig ibland?
Kan du berätta vad man gör när saknaden blir för stor för ens hjärta att orka med?
Du har berört mig så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna trampa vidare
på vägen utan dig.
Varför fick jag känna så starkt, så intensivt?
Är livet verkligen så orättvist att det inte var meningen att det skulle vara du och jag?
Eller kommer du tillbaka?
Ensam
-
Jag har precis förstått att det aldrig kommer bli ett vi av du och jag.
Motvilligt sjönk den informationen in.
Min besvikelse strålar mer än solen och bländar folket omkring mig.
Jag känner blickarna.
Jag känner avsmaken dom utsöndrar åt min sorg.
Hur kan ni inte tycka att det är ok att jag inte mår bra?
Hur har ni rätt att döma?
Jag försvinner ett tag.
Behöver vara ensam.
Måste kurera mig och läka mina sår.
När jag är klar ska ni se att jag står lite rakare än förut.
Skratta bäst som skrattar sist.
Vi minus Du
Stanna ett tag när du ändå är här.
Stanna tills jag kan släppa tanken på dig & mig.
Stanna tills jag vet att jag klarar mig när du går.
Undrar om jag nånsin kommer förstå varför du ger dig av.
Hur är det meningen att det ska bli nu?
Kan du inte stanna tills någon annan har tagit din plats?
Lämna mig inte här med endast bitar kvar av det som var.
Ensamheten har alltid skrämt mig.
När upptäckte du att vi inte längre skulle vara ett vi?
Du + jag.
Det känns överallt att jag valde rätt när jag följde spåret som ledde mig till dig.
Inget verkar logiskt längre om det inte har oss i det.
Kan man förtjäna att vara så lycklig som jag är nu?
Du får mig att vilja vara en bättre människa.
Du får mig att våga sånt jag aldrig tidigare vågat.
Fryser jag räcker det med en tanke på dig så värme det mig mer än en filt skulle göra.
Jag hoppas att min tid varar för evigt för jag tänker spendera den med dig.
Syns du?
Du har känt dig ensam fast du suttit i ett rum fullt av folk,
Kanske inte vetat om det är för att du ej vill synas eller
för att du blir förbi sedd.
Släck lyset det gör ingen nytta iaf.
Radion gör dig sällskap, kanske det ända du fått på länge?
Sorgen i dina ögon kan alla se, men ingen låtsas om.
Har du provat att skrika?
Dom kanske hör dig om du tvingar dom.
Tror ingen vill leva som en skugga brevid.
Någon som alltid tas förgivet.
Om du orkar min vän stampa foten i marken.
Tillslut reagerar någon.
Du måste orka hålla ut så när den dagen väl kommer att tiden
inte tagit slut och det är försent....
En dag
Jag har låtit det pågå allt för länge redan.
Jag har tvingat mig själv till att lägga dig bakom mig.
Men jag vill ändå inte veta om hon kan älska dig som jag kan.
Och inte heller höra om hon kan få dig skratta som jag gjorde.
Kan hon ge dig allt jag har att ge?
Jag kan klara det här, jag måste.
Jag kommer alltid att vara den jag är idag, den som väljer att ge upp dig.
Den som tänker att det är inte värt smärtan för det lilla du ger.
Skulle du komma på att du sakna den jag är och hur jag fick dig att känna,
är det din tur att gå i mina skor.
Jag har påbörjat en kamp som kommer vara länge.
Men en dag betyder du inget.
En dag har jag förträngt hur du fick mig att känna.
En dag spelar det ingen roll hur du såg på mig.
En dag älskar jag någon ny.
Pistol
Säg mig
Säg mig hur du gör för att få mitt hjärta att rusa.
Vad är det med ditt leende som förtrollar mig?
Säg mig hur det kommer sig att jag skulle lova dig saker
jag lovat att aldrig lova.
Hur kan du vara överallt till och med dit jag flyr för att komma undan dig?
Att höra dig skratta läker alla sår inom mig, för det är det absolut
vackraste för mig.
Säg mig hur du gör som får mitt namn att låta som en saga med lyckligt slut
så fort det lämnat dina läppar.
Min evighet är din men
säg mig kommer du ge mig din?
Får jag glömma dig snart?
Du vill att jag vill ha dig, det märks.
Det känns väl rätt bra att veta att man är någon av betydelse för någon annan.
Att veta att man räcker precis som man är.
Att man kan göra någon lycklig av att bara vara i närheten.
Men du är väl inte så generös,
jag tror inte att du kommer låta mig få dig.
Du kanske tycker att leken är roligare.
Du kanske inte tycker jag är värd dig.
Du får komma om du vill men bara om du kommer för att stanna.
I annat fall kan du va snäll och hålla dig borta från mig.
Jag kan inte glömma dig om du står framför mig.
Jag har försökt att hålla huvuet kallt och tankarna klara men jag kan inte
leka din lek.
Mina knän viker sig, jag blir nervös och hjärtat slår snabbare när jag ser dig.
Nu kanske du förstår varför detta inte går?
Får jag glömma dig snart?
jaha
man inte vet vad man letar efter.
Jag ser allt för ofta frågorna som lyser i dina ögon.
För stressade människor för att stanna upp ett tag och ta in det ni ser.
Va inte natten vacker när solen gick ner?
Jag har hört att det är bättre att vara ensam än i dåligt sällskap,
men ett sällskap är ju trots allt ändå ett sällskap.
Du går igenom livet som i dvala,
märker inte riktigt det som händer runt om kring dig.
Hoppas du vaknar upp innan det är dax att gå vidare.
Svar på tal.
Det kanske är tvivlet på dig själv som skaver.
Jag har ransakat mig själv, tagit bort det jag inte tycker om
och förbättrat det jag gillar,
och kanske slutligen lärt mig acceptera det jag inte kan ändra.
Kanske är det därför jag kan visa vem jag är och stå för vad jag tycker.
Kanske skulle du kunna göra det samma om du tog en titt på dig själv
istället för att gömma dig bakom en betryggande mask.
Kanske är det orättvist att jag kan sätta ord på mina och andras känslor.
Kanske har du något jag beundrar.
Jag vet att mitt hjärta är rent.
Jag har gått vilse många gånger och lärt mig att nya vägar kan oxå vara bra.
Kanske är min rygg fri för att jag inte låter någon gå bakom mig.
Slösa på dagar.
Vi slösar på dagarna,
kanske tror vi att dom är oändliga i antal,
kanske bryr vi oss bara inte.
Trivs du med den du blivit?
Hade jag kunnat hade jag valt att inte älska dig.
Hur kommer det sig att man alltid vill ha sådant man inte får?
Jag undrar varför det känns värre på hösten och vintern att vara ensam.
Jag skrattar åt allt jag kan.
Håller mig sysselsatt,
men din charm är för stark för mig, ja kan inte stå emot.
Jag har nog fallit en gång för mycket,
tror inte att jag orkar resa mig igen, jag blev för nerbruten sist.
Det är inte det att jag tänker vänta tills du ska komma till insikt.
Lyft mig högre snälla du, jag vill se bortom dig.
När det väl gäller så är det varje man för sig själv.
Om det är något jag lärt mig så är de det.
Ingen står helt på din sida.
Men står du bara med ena foten över på min gräns är jag nöjd,
det är ju en början,
jag skulle bli glad för en början.
Kanske skulle vi sluta slösa på dagarna då?
Du, ego
Ännu en gång stal du sömnen från natten som va min.
Att fråga om lov ligger inte i din natur.
Du tar det du tycker att du har rätt till.
Skit samma vem som lider.
Du ändrar humör med årstiden och vägens längd varierar efter ditt behag.
Du missade när världen ändrades,
du hade ingen lust att se på.
Du ville aldrig bli som dom, nu är det ingen som vill vara som du.
Du får tillbaka det du gett ut.
Inga svar på frågorna, inga vänliga ord.
Nu står du för dig själv.
Man ska vara försiktig med vad man önskar, det kan bli som man vill.
Min rygg är fri
som säger mer än dom borde.
Dom som sårar först och tänker sen.
Några trampar gärna på hjärtan för att komma förbi dig
om du råkar stå i vägen.
Andra säger det du vill höra fast det inte finns någon sanning i deras ord.
Vissa låtsas skydda dig enbart för att kunna hugga dig i ryggen.
Jag undrar varför folket inte kan lägga korten på bordet.
Visa mig vad du vill och vart du vill komma,
så kanske jag kan hjälpa dig på din väg.
Säg vad du menar och mena det du säger.
Jag blir ändå förundrad av folk som såras öppet och blir till allmänhetes offer,
som blir lämnade ensamma med flera demoner än dom hade förut
och likförbannat tar tillbaka den som misshandlat deras känslor.
Jag kanske pratar för mig själv när jag säger att gör du mig orätt
medvetet finns det inte längre någon plats för dig hos mig
oavsätt dina skäl.
Dörren kommer låsas och nyckel kastas.
Mörkret skrämmer inte mig men jag vet att den gör många rädda,
Min rygg är fri, jag nyttjar folk, jag utnyttjar dom inte.
Förälskad
Jag tänker inte ge mig utan en fight.
Allt tydligare känner jag hur det växer och blir mycket starkare.
Jag skriker, sparkar och slåss.
Jag vill inte ge mig, jag vill inte!
Jag suckar, min ork blåser bort.
Jag sluter mina ögon & ger motvilligt upp.
Jag är förälskad.
Ångra
Det finns mycket jag gjort som jag har fått ångra men ändå menat.
Frågan är då är det värt att göra det och ångra det men ändå mena än att
inte göra och ångra att man inte gjorde fast man menade det?
Jag
Hur kan du inte höra hur ditt hjärta ropar mitt namn?
Hur kan du inte se längtar i mina ögon?
Hur kan du inte förstå?
Sånna här chanser kommer en gång bara,
aldrig att dom kommer två.
Det är nu jag står här, ska du låta chansen gå dig förbi?
Ett ord bara: Kom!
Du och jag
Det blåser så det liknar storm,
snön den yr & kyler ner allt den nuddar.
Klockan är tidig än, folket är trötta & vresiga brevid mig & runt omkring.
Men jag ler.
Jag skiner.
Jag är varm.
Jag är pigg.
Min lycka har blivit dubbel & mina sorger delade på två.
Vägen du gick har fört dig tillbaka till mig.
Det är som universum sagt till oss att det är här du hör hemma,
det är här du skall va.
Du kommer aldrig behöva sakna ett hjärta som slår i takt med ditt.
Du kommer alltid ha mig bakom dig i besluten du tar,
och jag står brevid dig om du behöver kämpa.
Jag slipper leva utan den där blicken som bara du kan ge mig,
den som får mig helt ur balans och ger känslan att jag är speciell.
Min älskling från och med idag kommer det alltid vara
Du och Jag!
Slutet
Andetaget som fyller min kropp blir det sista jag tar.
Mitt hjärta orkar inte slå längre & har försonats
med nederlaget att det måste ge upp.
Jag kan känna hur blodet saktar ner i mina ådror,
jag känner lugnorna som förlamas allt mer ju
längre tiden går.
Jag kom ändå så här långt, jag kom ända hit.
En sista blick över den lila horisonten där solen går ner
blodröd i färgen, det vackraste mina ögon skådat.
Min mun formas försiktigt till ordet av ett viskande Farväl.
Du..
Du kommer aldrig se på saker som jag gör.
Du kommer heller aldrig höra det jag hör.
Aldrig känna på samma sätt som jag känner.
Men just i denna tid i livet står vi på samma punkt.
Kan jag förneka en uppgift jag vet svaret på men ej fått bekräftad?
Kan jag gå runt istället för rakt på?
Den variation på sanningen du bjudit på tillfredställer mig inte.
Jag väljer att inte lyssna.
Valet och kvalet
Det kan hända att det dyker upp en handling,
en handling som kräver ett beslut,
ett beslut som kommer ändra det jag
förnärvarande kallar mitt liv.
Ett liv som aldrig kommer bli desamma igen
oavsett vilken håll jag väljer att gå.
Jag borde kanske inkludera dig i detta beslut,
låta dig få va med.
Men jag kan klara mig själv?
Jag kan stå för det jag gör?
Vill du vara lyckligt omedveten
eller ska jag göra dig olyckligt medveten?
Sån jag blir
Jag har gått längst en väg med ett slut i en återvändsgränd,
jag hade kunnat vända men jag fortsatte gå.
Jag har stått i ett fönster och blickat ut och sett
något jag velat ha men ändå stått kvar.
Jag har hört någon bejda om ett par vänliga ord
men jag har varit tyst.
Min skugga har skymt en frusen människa från solen.
Den där gången hade jag kunnat stoppa regnet
men jag lät det falla.
Det är sån jag blir när du inte finns hos mig.
Det som var
Du kan inte klandra mig för mitt förgångna.
Det jag gjorde innan dig finns i praktiken inte,
du fanns ju inte med i den historien.
Ditt förflutna är ett mysterium för mig likväl.
Lämna det som var.
Kom vi färdas mot framtiden och lever i nutid.
Din kamp
Du försökte stoppa tiden när du ingsåg att dina drömmar flög dig förbi.
Du försökte önska bort leran som hindrade dina steg från att tas för
att hinna ifatt dom.
Med dina bara händer kunde du inte hindra tidvattnet från att stiga.
Och inte heller kunde du rå över vintern som lurar runt hörnet.
Att acceptera det vi inte kan ändra är något för stort för dig.
Jag vet att du kommer försöka in i det sista.
Dina fötter kommer blöda av alla steg du tar förgäves,
du kommer gråta tills du gråter torrt.
Du kommer förlora dina erbjudanden du fått
men inte såg.
Du blev förblindad i din kamp för något du redan hade.
Ge upp
Ett saligt kaos.
Kan inte skilja upp från ner.
När blev sommar höst?
När blev Vi till Jag?
Kan inte flyga, orkar jag ens stå?
Ansträng dig, ge det ett försök.
Du försökte släpa mitt namn i smutsen,
gick det som du tänkte?
Vissa krig ska inte krigas,
du borde veta att jag är för stark för dig.
Du får helt sonika ge upp.
Jag står här
Jag talar till dig, hör mig.
Jag tar din hand i min, känn mig.
Jag finns här, märk mig.
Tårar faller hejdlöst från mina bruna ögon.
Jag är oförstående till det här.
Va vi inte på samma kapitel?
Är vi inte ens på samma bok?
Jag vill veta vad som blev fel, tala till mig.
Visa mig.
Jag skulle ändra på min sanning för din skull
om du bara ger mig ett tecken på att du vet att jag existerar.
Ta hand om dig så länge
Inte vet jag vart du tittade men du såg mig inte.
Jag vände mig och lämnade platsen, jag finner ingen mening med
att stå kvar.
Plötsligt märkte du att något saknades,
men du tycks inte kunna sätta fingret på vad.
Din förlust min vän.
Kanske att det kommer någon annan & ställer
sig på plasten där jag stog och kanske att du ser denna någon.
Ta hand om dig så länge.
