Stress
Det var inte av feghet jag valde att titta bort.
Jag saknar en ork som en gång fanns.
Känns som att jag springer men jag står helt still.
Såg solen sjunka och sakta försvinna men det var allt för länge sen.
Jag skickade iväg en hälsning, jag kom att tänka på dig.
Undrade om du ibland tänker på mig?
Jag ser en bild i spegeln men känner inte igen den som jag.
Stressar för jag måste hinna men desto mer jag stressar desto mindre får jag gjort.
Där och här
Jag gick min väg och sa jag kommer aldrig mer tillbaka.
Finns andra händer jag måste lära mig skaka.
Står på toppen av bergen och tittar ner.
Undrar om jag ska tro på allt jag ser.
Tar ett stort kliv,
Ett som tar mig till början av meningen med mitt liv.
Jag vill inte vara svår,
Vill bara krypa ur mina gömda vrår.
Din röst kan försvinna i vimlet runtomkring
Så tala tydligt om du vill någonting.
Jag visste att jag hade rätt om det där,
Ett enda ögonkast och jag var kär.
