jwilmarsgard

Bildörren öppnades.
Först ett ben, sen ett till.
Dörren gick igen och stegen var riktade mot mig.
Våra blickar möttes, magi.
Knäsvag och med en darrande hand hörde jag ditt namn i en melodi.
Det jag kände då var inte likt något förr.
Bättre än något.
Tänkte då att han är den jag ska kalla för min