En kall måndag.
Sommaren ömsar skin och hösten tränger sig på.
Känslor som runnit bort och kylan är allt som finns kvar.
Solen förbereder sig för att gå i ide och lämnar bara mörker.
Något har förändrats, musiken är inte lika klar och vacker längre.
Knottrig hud och tårar som faller.
En röst som nekar ord som så gärna vill bli hörda.
En måndag som börjar helt fel.
Kyssar som är allt för långt borta.
Din famn, mig i din famn är det jag vill.
Kom och värm mig älskling för jag fryser så.
Du har gått...
Du har gått.
Hjärtat blöder,
tårarna faller,
värmen drar sig sakta undan mig och kvar blir kylan.
Kan inte gå tillbaka,
kan inte bli som förr.
Din doft är överallt,
kommer känner den mindre dag för dag.
En timme kan försvinna lika snabbt som ett öga blinkar medans en annan
kan tvinga sig kvar i vad som känns en evighet.
Kan inte vara jag utan dig.
Kom stanna hos mig.
Hjärtat blöder,
tårarna faller,
värmen drar sig sakta undan mig och kvar blir kylan.
Kan inte gå tillbaka,
kan inte bli som förr.
Din doft är överallt,
kommer känner den mindre dag för dag.
En timme kan försvinna lika snabbt som ett öga blinkar medans en annan
kan tvinga sig kvar i vad som känns en evighet.
Kan inte vara jag utan dig.
Kom stanna hos mig.
MW & JW
En tid vid vattnet tills ögonen går isär.
Letar ny frekvens, lite ny ork att stå på det här.
Som du håller i ratten men ingen sitter där man kör.
Kunskap gör bara ont och hon va osynligast i världen.
Men du, vi är experter på att känna oss ensamma och osynliga men vi är bara omöjliga.
Det är lyx att kunna säga hejdå när man trott man missat det. Och en vikt i guld att kunna säga hej när man tror man förlorat det.
Det är inte över än.// MW
Jag undrar om vi kan säga orden som aldrig sagts.
Kan vi plocka upp korten som aldrig lagts?
Vi går bakåt mot tiden där gammal blir ung och ung blir gammal.
Försöker att inte döma, men jag finner det svårt när jag själv alltid blir placerad i ...fel fack.
Kan du säga något så litet som betyder så mycket som ett tack?
Jag ville aldrig säga farväl men jag får nog aldrig en ny chans,
jag tror att steget är taget i vår sista dans. // JW
Hos mig är du fri.
Medans jag ligger vaken ännu en natt o tänker på honom,
han som har himlen bakom sina ögon,
förundras jag att jag kan känna som jag gör för någon jag knappt känner.
Jag vet hur hans läppar känns och hur dom smakar men inte orden dom brukar säga.
Vet hur hans ögon ser ut men inte vad dom brukar se.
Jag har känt hans hjärta slå i takt med mitt men jag vet inte vad det känt
förut.
Jag har en saknad efter honom jag aldrig förr har haft.
Är fascinerad hur minnet av hans leende kan ge mig fjärilar i magen.
Vill bara ha honom hos mig.
Visa mig vem du är underbara du.
Du som visade mig hur sjunde himlen egentligen är.
Det finns inga rep som kommer binda dig.
Hos mig är du fri.
han som har himlen bakom sina ögon,
förundras jag att jag kan känna som jag gör för någon jag knappt känner.
Jag vet hur hans läppar känns och hur dom smakar men inte orden dom brukar säga.
Vet hur hans ögon ser ut men inte vad dom brukar se.
Jag har känt hans hjärta slå i takt med mitt men jag vet inte vad det känt
förut.
Jag har en saknad efter honom jag aldrig förr har haft.
Är fascinerad hur minnet av hans leende kan ge mig fjärilar i magen.
Vill bara ha honom hos mig.
Visa mig vem du är underbara du.
Du som visade mig hur sjunde himlen egentligen är.
Det finns inga rep som kommer binda dig.
Hos mig är du fri.
Frågorna tar aldrig slut
Vi har lärt oss mycket, vi är äldre nu.
Jag kan nog se ljuset i tunneln precis som du.
Jag lämnar Stockholm till natten och mörkret,
tar tåget och månens ljus, ber en stilla bön jag många gånger innan har bett.
Säg inte mer än du kan stå för kära du.
För att det går att se igenom dig nu.
Kanske har vi inga mera val
men vi har iaf kämpat mot alla kval.
Så länge mitt hjärta slår
ska jag minnas dig som igår.
Men om det varken är det ena eller det andra,
Om minnerna inte är kvar fanns då det förflutna?
vart är vägen vi brukade vandra?
Kan jag inte ta mig till framtiden betyder det att den aldrig fanns där?
Kan det vara meningen att jag ska stanna här?
Jag kan nog se ljuset i tunneln precis som du.
Jag lämnar Stockholm till natten och mörkret,
tar tåget och månens ljus, ber en stilla bön jag många gånger innan har bett.
Säg inte mer än du kan stå för kära du.
För att det går att se igenom dig nu.
Kanske har vi inga mera val
men vi har iaf kämpat mot alla kval.
Så länge mitt hjärta slår
ska jag minnas dig som igår.
Men om det varken är det ena eller det andra,
Om minnerna inte är kvar fanns då det förflutna?
vart är vägen vi brukade vandra?
Kan jag inte ta mig till framtiden betyder det att den aldrig fanns där?
Kan det vara meningen att jag ska stanna här?
Ingen för dom
Jag sitter här på en stol vid ett bord fullt med folk,
folk jag tror jag känner.
Dom pratar och dom skrattar, men inte med mig.
Jag hör vad dom säger men det verkar inte som att dom hör mig.
Jag verkar inte synas.
Undrar om jag kanske drömmer, jag kanske inte är där trots allt?
Har ingen del i orden dom säger.
Ingen som frågar efter min åsikt.
Ser inte åt mitt håll.
Försöker prata men vad är det för mening när ingen hör?
Skriker, men jag får ingen reaktion.
Reser mig upp och går.
Kanske att någon saknar mig då?
När timmarna går sjunker det sakta in.
Jag är ingen, ingen för dom.
Ingen dom bryr sig om.
folk jag tror jag känner.
Dom pratar och dom skrattar, men inte med mig.
Jag hör vad dom säger men det verkar inte som att dom hör mig.
Jag verkar inte synas.
Undrar om jag kanske drömmer, jag kanske inte är där trots allt?
Har ingen del i orden dom säger.
Ingen som frågar efter min åsikt.
Ser inte åt mitt håll.
Försöker prata men vad är det för mening när ingen hör?
Skriker, men jag får ingen reaktion.
Reser mig upp och går.
Kanske att någon saknar mig då?
När timmarna går sjunker det sakta in.
Jag är ingen, ingen för dom.
Ingen dom bryr sig om.
