Förvirring
Ord som går obemärkta förbi för dig
Fastnar och rotar sig hos mig
Du vill gärna trycka undan och glömma bort, vilket är en bedrift i sig
Jag kan inte göra så, ord och händelser betyder så mycket för mig
Du tänker sällan två gånger på vad de sa till dig
Jag reflekterar, vrider och vänder tills allting verkar logiskt för mig
Jag gräver ner mig, har svårt att hitta ut
Du bara kör på och lägger ingen vikt i det som var förut
Jag förstår dig lika lite som du förstår mig
Jag undrar om några kan ta lika mycket fel på varann som vi?
Ska vi välja olika vägar? Hur fan ska det bli?
Gamla minnen
En tanke utan en egentlig mening väcker gamla känslor.
Jag ville aldrig bli en av alla klyschor.
Jag gjorde fel, jag vet.
Det har förföljt mig och präglat mig, som ett skavsår som aldrig läker helt.
Osäkerheten var min enda vän och jag lyssnade på den.
Jag trodde aldrig att jag betydde något för dig och känslorna blev på tok för starka för mig.
Jag ville aldrig skada dig, jag ville bara inte heller skada mig.
Jag fick nyss förklara, du lyssnade och tog in. Jag önskade att du skulle säga att jag faktiskt visst betydde något för dig - du sa ingenting.
Jag förtjänar det, jag vet.
Osäkerheten, min gamla vän hörs tydligt igen.
Jag fiskar efter ord du aldrig kommer ge till mig för när allt kommer omkring betydde jag inte detsamma för dig.
Jag antar att hon hade rätt ändå, osäkerheten. Jag gjorde fel jag vet, men även om medlet va fel så hade jag nog rätt om målet ändå.
Kaos
Utkast till ett brev
När kommer du?
Hösten kommer med större steg än nätterna.
Nätterna som känns som en evighet.
Dagarna gör inte lika ont, längtan hinner inte fram på samma sätt.
Det är när jag vandrar dom tomma gatorna med endast mörkret som sällskap som det känns som mest.
En sömn som inte infinner sig.
En rastlöshet som aldrig tycks ta slut.
Snart är hösten här i fullo.
När kommer du?
Lyckan i livet.
Likt ändrigen med vädret sker samma sak med Dig.
Lyckan som lyser från Dig när Du lärt Dig något nytt bländar mig helt.
Hör inte längre vad andra säger, Dina ord är vackrast för mig.
Smälter helt varje gång Du ler.
Glädjen är som allra störst var gång Ditt skratt når mig för lyckan i livet är Du.
Minnen
Vi säger hej ibland men jag känner inte den du tillslut blev och du känner inte mig.
Kan skratta, ibland gråta men det är som det är.
Jag tappade dig.
Eller tappade du mig?
Minns du?
Men inte nu
Kunde undra ibland hur du hade det men inte idag.
Minns inte längre ditt leende eller sättet dina ögon brukade glittra.
Det fanns en tid när jag tittade efter dig men det gör jag inte längre.
Du fanns här en gång förut men inte nu.
Den jag kallar min
Först ett ben, sen ett till.
Dörren gick igen och stegen var riktade mot mig.
Våra blickar möttes, magi.
Knäsvag och med en darrande hand hörde jag ditt namn i en melodi.
Det jag kände då var inte likt något förr.
Bättre än något.
Tänkte då att han är den jag ska kalla för min
Letar
Jag tappar mitt mod ibland, känner en sorts rädsla i mitt knä.
Tar hunden och vandrar igenom sovande kvarter.
Mina ord finns inte längre kvar och tankarna kan inte klarna.
Ett duggregn lägger sig som en skugga över staden.
En annan typ av skugga har lagt sig över min själ.
Jag söker men tycks inget finna.
Kanske vet jag inte vart jag ska leta?
Bara jag
Sitter vid mitt fönster och ser ännu en dag vakna.
Fåglarna sjunger god morgon men jag känner ingenting.
Vintern har tagit sin tid och mina krafter är borta.
Ögonen är trötta men jag kan inte sova.
Minns doften av din hud.
Ljudet av ditt skratt.
Vem sa att ensam är stark?
Inkomstkällan
Ett jobb som kräver mycket men som inte uppmärksammas.
Jag må vara yngst men jag inte liten längre.
Även jag behöver lite tacksamhet och uppskattning ibland.
Försöker inte säga att jag är oumbärlig men mina gärningar
tycks gå förbi obermärkta och känslan av otillräckligenhet knackar på.
Se mig, hör mig, jag kämpar för fullt.
Stress
Det var inte av feghet jag valde att titta bort.
Jag saknar en ork som en gång fanns.
Känns som att jag springer men jag står helt still.
Såg solen sjunka och sakta försvinna men det var allt för länge sen.
Jag skickade iväg en hälsning, jag kom att tänka på dig.
Undrade om du ibland tänker på mig?
Jag ser en bild i spegeln men känner inte igen den som jag.
Stressar för jag måste hinna men desto mer jag stressar desto mindre får jag gjort.
Där och här
Jag gick min väg och sa jag kommer aldrig mer tillbaka.
Finns andra händer jag måste lära mig skaka.
Står på toppen av bergen och tittar ner.
Undrar om jag ska tro på allt jag ser.
Tar ett stort kliv,
Ett som tar mig till början av meningen med mitt liv.
Jag vill inte vara svår,
Vill bara krypa ur mina gömda vrår.
Din röst kan försvinna i vimlet runtomkring
Så tala tydligt om du vill någonting.
Jag visste att jag hade rätt om det där,
Ett enda ögonkast och jag var kär.
Jag kan älska livet
Alla är vi utbyttbara.
Du kan kalla det för ditt.
Du kan säga att det bara är till låns.
Visa mig världen och göm den igen.
Kalla mig självisk men jag vet vad jag vill ha.
Du gav mig det jag behövde och du tog tillbaka det igen.
Jag förstår hur du tänker men jag väljer att se det från min synvikel.
Jag kan älska livet men bara om du finns bredvid.
