För mig.
Jag såg dig när du gick förbi, våra blickar möttes.
Jag log.
Inte för att jag såg dig, mitt leende var menat för mig.
Känslorna som en gång fanns för dig kände jag inte längre, dom finns inte kvar.
Det va inte jag som förlorade den dagen jag gav upp mina försök att få dig dit jag ville,
det va du.
Det syntes i din blick att det är något du saknar.
Själv är jag hel för första gången.
Min själ har hittat ett lugn jag inte visste fanns.
Jag trivs med livet och vägen jag går har jag valt själv.
Kanske kommer du komma på att livet varit bättre om det hade blivit du och jag,
kanske inte.
Mitt hjärta slår för någon annan nu,
för någon vars hjärta slår för mig.
Bandet som binder mig.
Inte mer ska jag sakna dig och det som var.
Det var så mycket jag ville ha sagt men som jag inte hittade ord till.
Jag visste inte att jag föll förrens jag slog i botten.
Men jag är ok nu, jag har borstat bort smutsen och rest mig.
Står stadigare än förut och har hittat viljan som bara är min.
Mitt skratt är äkta igen.
Ögonen lyser som ljuset i fönstret och sprider minst lika mycket värme.
Du ska veta att jag önskar dig all lycka trots allt som var.
Det va inte meningen att vi skulle färdas i samma båt längst kanalen genom livet,
men jag vet att du lixom jag kommer hitta den rätta till slut.
Jag lämnar kylan bakom mig, stänger dörren till livet som var med dig, tänder en brasa
och börjar om från början igen.
100% Jag
Förlåt för att Jag är Jag, men Jag kan inte vara någon annan.
Förlåt för att Jag snubblar på orden och gör fel när Du kommer hit, Jag kan inte kontrollera det.
Du lyckas göra Mig nervös bara av att vara nära Mig.
Du kanske kan skratta åt att Jag blir röd om kinderna när Du ser på Mig?
Jag tror Jag gjorde bort Mig sist Du va här, men Jag antar att Jag får bjuda på det.
Man får bara ett liv, bättre och ta det med lite humor.
Kanske får Du Mig att känna så för att Du är en av dom få som kan fylla Mitt tomrum?
Ett tomrum som bara kan fyllas om man har någon man håller kär att dela livets alla stunder med.
Kan Du tänka Dig att vara den som gör det för Mig?
Lek med tanken.
Aldrig mer skulle Du behöva någon annan, Jag kan vara allt för Dig.
Borsta av Dig snön, kom in Jag värmer Dig.
Sover gott.
Nu lever jag äntligen drömmen jag drömt så länge.
Besluten jag tar är enbart baserade på min vilja, det känns konstigt på ett härligt sätt.
Min åsikt är den jag värderar högst just nu, ovanligt.
Jag ångrar ingenting.
Vägen må vara lite brokig och full med rötter men det är min väg och jag går den gärna hur den än ser ut.
Jag tänder ljusen för att jag vill ha det så.
När klockan ringer på morgonen blir jag inte längre arg över att vakna.
Jag ler,skuttar upp ur sängen och välkommnar den nya dagen som håller på att gry.
Kanske träffar jag dig idag.
Jag vill be om en sak, försök att inte väcka mig.
Vintern kommer
Kanske kan man lära sig tämja sånt som är vilt, kanske kan man hindra solen från att gå ner
och kanske kan man sudda ut det som är skrivet i sten.
Om du inte säger något förstår jag ändå.
Men jag undrar vart alla ord tog vägen som du så frenetriskt brukade använda.
Jag tappade min lust, kanske förlora du din på samma gång?
Känns som det va tio år sen men det kan lika gärna ha varit igår.
Du har blivit lika kall som luften utanför.
Frosten sprids efter dig där du går.
Jag vill inte frysa mer.
Tiden går
jag svarade: Ingen betydelsefull.
Du förstår det spelar ingen roll hur många jag träffar på min resa genom livet, ingen kan mäta sig med dig.
Du har aldrig försökt göra dig märkvärdig men på nåt vis är du speciell för mig.
Det sägs att det finns en någon för alla,
jag har fått för mig att du är den för mig.
Men borde då inte jag va denna någon för dig?
Stegen har blivit lättare att ta sen du dök upp och håller dig nära mig,
men så fort du försvinner och är borta ett tag blir stegen tunga och svåra.
Nånstans inom dig måste det väl finnas känslor för mig, varför vill du annars veta
om platsen i mitt hjärta är tagen?
Jag försöker fördriva tiden tills du kommer till mig för att stanna.
Men varje minut känns som en timme.
Skynda dig.
Inte du.
Hur hamnade du här?
Jag har aldrig välkomnat dig hit och ändå har du trängt dig på.
Vem sa varsågod?
Du är ingenting jag behöver, du kan backa tillbaka på vägen du kom ifrån om den är för smal för dig att vända om på.
Hörs ditt skratt?
Våra skämt är inte menade till dig, varför lyssnar du?
Jag bad dig inte stanna men mina ord ber dig gå.
Här är inte en plats du hör hemma.
Elak är jag inte, uppriktig är ett mer passande ord.
Adjö, du är ingen främling men heller inte en vän.
Besvära dig inte att komma tillbaka vid ett senare tillfälle, dörren kommer vara lika stäng då som nu.
Jag skulle kunna önska dig lycka till med livet, men jag vet inte om jag vill.
Tystnad är också ett sätt att uppmärksamma ett svar på.
Jag har sagt mitt så nu säger jag inget mer.
Till R
Fan att det skulle vara du.
Du som får det att pirra i magen.
Fan att det bara är dig jag kan tänka på.
Ditt leende fast i en bild i mitt minne som alltid syns.
Fan att jag önskar att det är du som är i andra änden av telefonen så fort den ringer.
Din röst är som musik och du får mig alltid att skratta.
Fan att jag vill att det är du som knackar på dörren.
Jag är så trygg när du är hos mig.
Fan att jag inget annat vill än vakna upp brevid dig.
Har aldrig förr sovit så bra som när du sover med mig.
Fan fan fan att jag är kär i dig.
Fan att det alltid kommer vara du som äger den största delen av mitt hjärta.
Ok, jag kanske glömmer dig en dag och hjärtat får en annan ägare.
När jag träffar någon som är precis lika dan som du fast ändå lite bättre, om det är möjligt.
Men vad gör jag under tiden?
Inte samma sort.
Jag är ledsen men jag förstår inte hur du tänker.
Din logik är som färgstänk på en tavla för mig.
Du kan sluta försöka förklara, är bara onödigt.
Spara på rösten, nån annan är säkert villig att försöka förstå dig mer än jag.
Även din vilja är obegriplig.
Hur fungerar du egentligen?
Svara inte förresten, ingen idé.
Vi är för olika för att det ska gå.
Jag tar av till höger här framme och föreslår att du fortsätter vänster.
Jag hälsar om vi ses igen men det är allt.
Vinter hela tiden.
Varför ekar ditt skratt i mitt huvud?
Bara ett kort av dig är vad jag har kvar.
Undanstoppat men av någon anledning dyker det upp hela tiden.
Känslorna är lika starka idag som då.
Allt har en mening.
Jag tror att meningen för oss är just du och jag.
Det kan väl inte betyda något annat.
Vi sa hej då men vi kan väl ändra det till ett nytt hej?
Klart vi inte kan börja om från början, det som hände kan inte suddas ut
men vi kan börja igen, på ett annat kapitel.
Det är så kallt, frost över allt.
Kom, smält isen, det är bara du som kan.
Jag kan inte vara jag om du inte finns brevid.
Jag såg dig
Jag förbannar dagen jag träffade dig.
Min värld blev vänd upp och ner, in och ut.
Jag trodde först du förde med dig lycka.
Vi skulle skapa historia.
I slutet av våran bok skulle det stå: För alltid och i evighet tillsammas du och jag.
Verkligheten blev något annat.
Du visste det hela tiden.
Jag såg det inte, var förblindad av havet med känslor som stormade över mig.
Då tiden tvingar oss till ändring gör det nu bara ont när jag andas.
Kan du släppa taget om mig så det gör mindre ont?
Så jag kan få lite distans.
Det kan jag väl i alla fall få begära.
Men det värsta är inte smärtan jag känner i såret du lämnade efter dig utan att jag faktiskt trots allt detta saknar dig.
Att känslan ibland är så stark att det känns som att du ligger här brevid mig.
Att det bara va en mardröm, jag kan öppna ögonen och livet ter sig som jag önskade det.
Alla önskningar slår inte in.
Du är inte här hos mig, du älskar inte mig och jag har fortfarande ont.
Tänk om jag inte hade träffat dig den dagen,
Då hade det varit en dag precis lika ovanlig som alla andra.
