jwilmarsgard

Hjärtat skriker av frustration när det är delat på två.

När man vill fast ändå inte.

När man måste orka när orken egentligen är slut.

När någon tror att den hjälper fast den i själva verket enbart stjälper.

Ett krig där det egentligen ska vara lycka.

Ett sinne som inte får tänka, inte hinner känna,

Dagar som går för fort, dagar som aldrig tar slut och dagar vi inte orkar prata med varann.

Ett hem där allt är ur balans och ingenting blir rätt.

Meningarna blir fel och tanken en helt annan.

Det är på natten när sömnen tar alla utom mig det känns som att jag står i orkanens hjärta och äntligen kan få lite luft.

Kaos, en tid i livet i kaos.