jwilmarsgard

Jag trivs bäst i dina ögon.
Tiden går alldeles för sakta sen du åkte,
en timme blir till en evighet.
Nu är jag bara omgiven av lögner och av hemligheter.
Hur länge klarar jag det här?
Ser solen stiga i öst och hör hur den får fåglarna att sjunga mig god morgon.
Det borde göra mig glad men jag hör bara regndropparna som smattrar aggressivt mot fönstret.
Jag försöker hålla tillbaka tårarna som tävlar med regndropparna om att komma först ner.
Jag förlorar.
Ljuset jag tände brinner mot sitt slut.
Är fascinerad och väldigt rädd för känslorna som är nya.
Vad har vi gjort?
Min själ finner ingen ro utan dig.
Kan du svara på om detta är vad som kallas äkta kärlek?