jwilmarsgard

Jag har blivit en mästare, en mästare att förtränga händelser jag helst vill förneka.

Jag går med huvudet böjt och med blicken i backen, söker efter mönster i asfalten.

Jag är inte intressant, är bara en av alla dom andra.

Om jag skriker hörs det men det är ingen som tar sig tid att lyssna.

Ingen har tid i överflöd, jag vet.

Men tid  är något jag tar mig, för jag vill inget annat än att spendera den med dig.

Jag trivs, är trygg i din famn.

Jag är speciell.

Speciell för dig, likt du är för mig.

Jag sökte inte efter dig, men jag har alltid hoppas att vi skulle mötas.

En mening med livet fann jag dagen då jag fann dig.