Känslor som fastnat
Tankar som snurrar, hur kan vissa ändå står stilla?
Ord du sagt som gnager medans andra smeker.
Kan inte tolka din blick, den har lurat mig förut.
Dina kyssar säger att du vill, men handlingarna något annat.
Du vet ingenting om mig och jag vet ingenting om dig.
Jag kan be att du inte ska få mig tro på något som aldrig kommer,
Men det är inget jag kan lita på.
Jag har gråtit utan att fälla några tårar.
Vill inte gråta mer.
Drar täcket över huvet.
Känner doften av dig än, det va så nyss du var här.
Jag kapslar in mina känslor, låter dom inte komma ut.
Mitt hjärta skulle inte klara ett avvisande från dig igen.
Ett tag står jag här, väntar.
Men du ska veta att hinner jag gå kommer jag aldrig mer igen.
Är jag din nu?
Kanske bör du inte vara hos mig för ofta, det är möjligt att jag vänjer mig vid att alltid ha dig där.
Du kanske inte ska skratta så lätt, jag kommer alltid vilja höra ditt skratt.
Ska du verkligen hålla om mig var gång jag fryser? jag vill aldrig frysa mer.
Kanske att du inte ska läsa mig som en öppen bok, jag kanske tappar förmågan att förklara mig då.
När du ser in i mina ögon måste du alltid se min själ då? Tänk om den försvinner när du ej längre söker efter den?
Du håller min hand, betyder det att du trivs?
Kysser mig varsamt när andra ser på.
Är jag din nu?
