jwilmarsgard

Tiden kan vara alldeles rätt eller också fruktansvärd fel.

Den går inte att stanna, inte heller att skynda.

Det är inget man har i överflöd utan något man måste ta sig.

Vad gör man då när tiden inte är på ens sida?

Går det att göra något alls?

Det du säger nu behöver inte gälla sen, med tiden kan allt ändras.

Så hur är tanken att jag ska kunna lita på orden som menas nu?

Jag har hört att tiden läker alla sår men den kan även förstöra något fint,

något underbart.

Medans man väntar ska man då förvänta sig det värsta?

Kanske våga hoppas på det bästa?

Jag önskar att min tid fick stanna medans den fortsatte för alla andra.

Att jag fick hoppa över ett slag.

Att det som kommer hända inte händer mig.

Få en paus.

Jag kan börja när du är tillbaka igen.