jwilmarsgard

Här kommer natten och jag drunknar i minnen.
Kan inte slå mig fri.
Förföljd vart jag än vänder mig.
Kan inte sova, det gör för ont.
Tar en promenad.
Det är så tyst så det verkar som tankarna skriker.
Ge det lite tid sa dom, det går över snart.
Tiden som omfamnar mig tycks ha stannat, men alla andra lever vidare.
Jag undrar om du är oförmögen att älska, eller kan du bara inte älska mig?