jwilmarsgard

Ska jag sluta undra och bara flyta med?
Kanske inte ska fortsätta hoppas, ta det för vad det är.
Du är där medans jag är här men inte på min vilja.
Vill inte att pratet bara ska vara ord vi missbrukar.
Låt mig inte tro på något som inte blir.
Står och väntar på en buss men jag har glömt bort vart jag ska.
Kan du ta dig tiden som behövs?
Har vi ens det som krävs?
Medans sommaren sakta försvinner som ett minne och vintern tränger sig på
kommer den som orkar vänta få se.