jwilmarsgard

Sitter ensam i min lägenhet, ja du vet hur jag kan va.
Låt mig få läka mina sår var det sista du hörde att jag sa.
Undrar hur det skulle kännas om jag var en av alla dom som inte funderar.
Har vänt och vridigt det som hände, försökt förstå.
Jag har slutat hoppas och mina drömmar har jag glömt.
Trodde ett tag att det skulle bli du och jag men det var visst bara något som jag drömt.
Har äntligen insett att solen inte lyser enbart  för att hålla mig varm.
Aldrig kommer jag igen känna mig trygg i din famn.
Det finns ingen där som saknar mig när jag går.
Ensam bland alla människor jag står.
Jag skrattar men jag känner ingen glädje.
Gråter för jag orkar inte med känslorna.
Du känner inte igen mig om du skulle se mig idag.
Är inte längre den som jag brukade kalla för jag.