Med dig.
En närhet jag inte visste fanns, en samhörighet utan dess like.
En kärlek så stark att den kommer övervinna allt.
Kanske känns det bättre nu när jag berättat att jag är lika rädd som du?
Det här är lika nytt för mig som det är för dig.
Att det är första gången för mig också med dessa känslor.
Ingen har lyckats göra mig så knäsvag som du.
Du försvann på din egen väg ett tag, lämnade mig förkrossad, förvirrad, arg och med en sorg jag tidigare inte har
upplevt.
Antar att mitt hjärta skrek att det va fel. Fruktansvärt fel.
Tackar himlen att du vände om tillbaka till mig.
Riktigt än kan jag inte slappna och låta tanken stanna på att du kommer finnas kvar hos mig nu,
Men jag kommer målet närmare dag för dag.
Är rädd att du ska vika av igen och jag får stå ensam kvar.
Men jag har aldrig förr varit så säker på min egen vilja, och vad jag vill är att ha dig.
Vill ge dig mitt nu och min framtid.
Att spendera en evighet tillsammans med dig.
Så ta min hand och släpp aldrig taget, tro på meningen med dig och mig.
