Inget svar.


Kanske vill du precis som jag men vi prioriterar helt olika.
Vad är det du inte kan släppa och måste hålla i?
Du tar inte emot mig fast du ser att jag faller.
Ändå har du ett sett som får mig att vilja ha dig.
Men sen då?
Det är inte meningen att det ska göra så här ont.
Vart är han som du är när du är med mig men som tycks försvinna så fort du går?
Du har inte landat i dig själv än, jag tror inte att jag kan stå vid sidan av och vänta tills
du har det.
Jag tror att jag stänger dörren för dig nu.
Har sagt att meningen är du och jag tillsammans, ett vi.
Men jag har haft fel förut.
Klamrat fast vid lögner då jag inte velat se sanningen.
Jag är inte din att ta och lämna tillbaka som du själv behagar.
Har inte gjort mig förtjänt av en gloria.
När jag såg dig sist så letade du efter orden.
Du hittade dom inte eller var det dom som inte hittade till dig?
Jag vet inte vad du ville ha sagt, eller så va det just det, du ville inte säga något för jag har
inte hört av dig sen dess.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0