Mamma. (under uppbyggnad)

Sitter vid fönstret, klockan är mycket men jag kan inte sova.
Det är så vackert,
den vita snön som blänker
av månens sken i den kalla natten.
Trots att det är relativt ljust kan jag urskilja en stjärna på himlen.
Den stjärnan som alltid är stark nog.
Den som man alltid kan vända sig till när man gått vilse och inte hittar hem.
Den som visar en vägen, som alltid finns där när man än behöver den.
Jag hoppas att jag en dag betyder lika mycket för någon som du gör för mig.
Du som är jämförbar med ett träd.
Vacker, löv som till hösten bjuder på ett färgspel.
Och när dom faller av och lämnar stammen ensam står den kvar och inväntar våren
som lovar nya knoppar.
Trots stormarna jag har dragit med mig över dig har du litat på att dina rötter håller dig kvar,
samma rötter du delat med dig av till mig.
Dom som gör att jag står stadigt och håller mitt huvud från molnen och förblir jordnära.
Finns nog inga ord som kan beskriva hur tacksam jag är att jag har dig som mor,
men jag hoppas att du vet det ändå.

Kommentarer
Postat av: *Micke

Vilken fiiiiiiin

2010-02-12 @ 19:47:46
URL: http://wilmarsgard.blogg.se/
Postat av: Jenny

Tack! Men jag får de inte riktigt som jag vill ha den, så den är inte klar än :/

2010-02-12 @ 20:06:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0