jwilmarsgard

Var eviga dag viskar vinden saker jag inte vill höra.
Den verkar nämna ditt namn i varje andetag.
Jag har försökt att stänga in mig, så jag skall slippa lyssna men den tycks
bara ropa allt högre då.
Den högsta önskan är att glömma dig.
Mitt hjärta orkar knappt slå längre, smärtan är för tung att bära.
Jag förskjuter det jag minns av dig så gott det går men allt påminner om dig.
Varje doft, varje solstråle, även varje regndroppe.
Vill bara ha bort dig så jag kan ge platsen till någon annan.
Ibland önskar jag att dagen var längre, ibland vill jag inget hellre än att
den skall ta slut.
Jag slåss mot demonerna du lämnade kvar.
Utmattad och tårögd undrar jag om jag kommer vinna
Kriget tillslut eller hinner jag ge upp?