Den här är till dig.

Du kan komma fram nu,
från gömstället du omsorgsfullt har valt ut att spendera din tid så jag inte ska kunna hitta dig.
Du vill inte prata med mig, jag har förstått det.
Inte heller vill du se mig.
Det är ok, kanske hade det varit lättare om du frågat från början?
Så hade du sluppit besvära dig med att hålla dig borta från ställerna jag kan vara på.
Jag är ledsen för att du missförstog.
Jag trodde jag hade hittat en vän i dig, och att du hittat en i mig.
Men vågar man inte ställa en sådan fråga, utan istället låtsas som att man aldrig träffats är man nog inga vänner.
Jag hade kunnat berättat hur det va,
inget är nämligen som du tror.
Det jag skrev förut va inte menat till dig.
Det finns en sägen som säger att man inte ska döma saker på förhand,
nu vet du varför.
Kanske har du nu förlorat något väldigt dyrbart och värdefullt.
Jag kan bara hoppas att du lärt dig något och tänker dig för om du skulle ställas inför något sådant igen.
Men detta ska ska jag skriva och mena till dig:
En bit av mitt hjärta kommer alltid tillhöra dig, du blev någon speciell för mig.
En vän för livet, trodde jag.
Du vet hur du ska få tag på mig när du fått klarhet i allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0