jwilmarsgard

Hej kära ångest.
Hur mår du idag?
Hör mig när jag säger att det inte känns bra att du kramar mig tills
mina revben knäcks och jag ej kan andas.
Du kväver mig, är det din mening?
Jag vet att du inte vill lämna mig, att du trivs bra här.
Men jag kan inte leva med dig så tätt inpå.
Du måste ge mig lite andrum kära du.
Jag får ingen plats alls, du krymper mig värld, snart finns det inte något kvar.
Jag har skakat hand med ensamheten.
Har vant mig vid att somna utan att höra någon annans hjärtslag brevid.
Lärt mig överleva utan ljudet av rofulla andetag.
Kära ångest, lossa ditt grepp och låt mig gå vidare.