jwilmarsgard

Jag bad dig låta bli men du drog ner mig djupare än jag varit förr.
Det är så mörkt här.
Ser inget och mina händer är bundna.
Du som en gång gav mig ljus, som gav mig värme.
Här är endast kallt och svart nu.
Du visste vart vägen du visade mig skulle sluta, förstår du min förvirring?
Tårarna som faller här blir till is.
Du fick mig till att ge dig ett hjärta som inte va helt.
Ett hjärta som behövde ett annat.
Du lovade mig ditt, men du står inte här.
Jag är ensam, blind och har förbundna händer.
Jag tror jag ger upp.
Det dödar mig långsamt bit för bit.
Kan inte längre se vad det finns kvar som gör det värt att hålla hoppet vid liv.
Jag ville bara leva mina dager med och för dig.
Min evighet skulle du få, så vad är meningen om du inte finns här och tar emot den?
Du viskar något jag inte hör och går din väg, lämnar mig åt mörket du skapat.
Kan jag möta dagen som gryr eller ska jag låta allt ta slut här?