Såret lämnar jag

Har aldrig varit någons nummer 1.
Vill inte ta en disskution eller försvara det jag sett.
Vill ha mina tankar för mig själv.
Orkar inte med massa gnäll och jag hoppar inte att du ska förstå.
Vill försvinna ett tag.
Ta ett varmt bad, kanske åker någonstans med din vän.
Aldrig haft en ring på mitt finger och jag svarar sällan när du ringer.
Du kunde fått mig så lätt.
Nu kan jag önska att jag dig aldrig nånsin sett.
Klockan är strax 3 men att somna nu är ingen idé.
Klockan ringer om ett tag då det är dax att gå upp så jag tar mig nog en dusch.
Jag ska inte gråta mer eller sakna din famn och har du ångrat dig är du på tok försen.
Av promenaderna jag tog har jag nu fått kramp i mina ben.
Jag håller min balans, vill inte minnas hur jag föll eller möta dig nån annanstans.
Nu ger jag mig av men såret, såret det lämnar jag kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0