jwilmarsgard

Det som en gång var mitt försvann den natten.
Nu har jag slutat att lyfta på hatten,
Gömmer mig där under, känns bra, där kan vara vem jag vill.
Men vem var jag för dig?
Om jag ler nu är leendet menat för mig.
Försökte få ut mina ord men dom ville stanna kvar.
En uns kärlek till dig jag fortfarande har.
Jag visade dig min hand, la ut alla kort.
Tror inte att vi hann med, allt gick så fort.
Jag har slutat gå förbi där du så länge har bott.
Har kommit över det som var och ingen tillfredställelse längre av att gå förbi jag fått.
Lämnar den där platsen tom så någon annan kan komma in.
Har du gjort samma sak eller har någon redan blivit din?
Det va inte du som gick den natten men de va du som lät mig gå.