jwilmarsgard

Det fanns en gång en bror till mig.
Han såg alltid när jag va nere och fick mig att skratta.
Han delade med sig av det goda och anförtrodde sig det som gjorde ont.
Brukade även ringa när dagen kändes allt för lång.
Vi kunde prata om allt, äta godis och ta en promenad.
Det händer ibland att jag flyger för högt, han fanns alltid där då för att plocka ner mig på jorden igen.
Jag kunde gjort vad som helst han bad mig, det han sa betydde mest.
Hans vilja var oftast starkare än min och jag valde ofta den vägen han sa åt mig att gå.
Lär av mina misstag sa han så slipper du göra egna.
Det kom en dag när han inte längre var där, telefonen va tyst och mitt skratt klingat ut.
Jag föll från toppen av tre till en prioritering långt ner.
Vi kunde höras nästan varje dag, blir det nu nångång varannan månad får jag vara glad.
Undrar vart han försvann, vart är han nu?