jwilmarsgard

Jag vandrar med tomma steg längst en väg som inte verkar leda någon vart.
Jag lämnar dig utan förklaring.
Vänder jag mig om kommer jag se dig stå med tårar som faller,
faller som mitt förstånd.
Jag fortsätter gå framåt med blicken fäst på vägen ett stenkast
från mina steg.
Jag kan inte få dig att förstå,
det vet jag nu så jag försöker inte ens.
Din färg passar inte min, det kan väl varenda människa se.
Jag vill finna en väg som har en mening, det kommer jag aldrig göra med dig.
Så farväl kära du så kanske vi ses nångång igen.