En vän

Jag minns det som igår,
dagen du sa att du skulle lämna mig.
Där satt jag med tårarna strömmande längst kinderna,
med ett hjärta som gick i kras.
Oumbärlig smärta, ta mig härifrån.
Den känslan har hållt sig kvar så länge nu
att det känns som den blivit en vän.
En vän jag inte vill ha, snälla gå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0