jwilmarsgard

Du lämnade mig ståendes med förvirring i min blick.
Du som sa att du skulle finnas hos mig har nu vänt
dig om & börjat gå längst en väg jag ej kan följa.
Fanns där ingen sanning i dina ord?
Eller har din sanning ändrat riktning?
Jag ropar ditt namn,
men du ger mig inget svar.
Dina bestämda steg vittnar om en beslutsamhet
jag inte tidigare sett att den funnits.
Vägen du går på växer fort igen bakom dig,
skulle du ändra dig kan du inte ta dig tillbaka.
Var det jag som fick dig gå, va
det nåt jag sa?
Längtade ditt hjärta kanske ut?
Aldrig igen ska dom slå tillsammans och skapa musik
avsedd bara för oss.
Du skriver nu en ny melodi och spela den
med någon annan.
Jag hoppas bara att när min tur kommer
 att min blir lika vacker som din.