jwilmarsgard

Vi slösar på dagarna,
kanske tror vi att dom är oändliga i antal,
kanske bryr vi oss bara inte.
Trivs du med den du blivit?
Hade jag kunnat hade jag valt att inte älska dig.
Hur kommer det sig att man alltid vill ha sådant man inte får?
Jag undrar varför det känns värre på hösten och vintern att vara ensam.
Jag skrattar åt allt jag kan.
Håller mig sysselsatt,
men din charm är för stark för mig, ja kan inte stå emot.
Jag har nog fallit en gång för mycket,
tror inte att jag orkar resa mig igen, jag blev för nerbruten sist.
Det är inte det att jag tänker vänta tills du ska komma till insikt.
Lyft mig högre snälla du, jag vill se bortom dig.
När det väl gäller så är det varje man för sig själv.
Om det är något jag lärt mig så är de det.
Ingen står helt på din sida.
Men står du bara med ena foten över på min gräns är jag nöjd,
det är ju en början,
jag skulle bli glad för en början.
Kanske skulle vi sluta slösa på dagarna då?