jwilmarsgard

Jag har gått längst en väg med ett slut i en återvändsgränd,
jag hade kunnat vända men jag fortsatte gå.
Jag har stått i ett fönster och blickat ut och sett
något jag velat ha men ändå stått kvar. 
Jag har hört någon bejda om ett par vänliga ord
men jag har varit tyst.
Min skugga har skymt en frusen människa från solen.
Den där gången hade jag kunnat stoppa regnet
men jag lät det falla.
Det är sån jag blir när du inte finns hos mig.