jwilmarsgard

Jag har precis förstått att det aldrig kommer bli ett vi av du och jag.
Motvilligt sjönk den informationen in.
Min besvikelse strålar mer än solen och bländar folket omkring mig.
Jag känner blickarna.
Jag känner avsmaken dom utsöndrar åt min sorg.
Hur kan ni inte tycka att det är ok att jag inte mår bra?
Hur har ni rätt att döma?
Jag försvinner ett tag.
Behöver vara ensam.
Måste kurera mig och läka mina sår.
När jag är klar ska ni se att jag står lite rakare än förut.
Skratta bäst som skrattar sist.