jwilmarsgard

Får syn på dig, ler på utsidan och gråter på insidan.
Du ler tillbaka, det strålar om hela dig.
Kommer emot där jag sitter på bänken i parken.
En kram, det skälver inom mig.
Det som dör varje gång inom mig när du går vaknar till liv vid minsta glimten av dig.
Kinder blir rosiga.
Prat om väder och efter ett tag måste du gå.
Har pikat dig ett par gånger om känslorna jag har,
Men du har inte tagit det på allvar?
Om jag vågar kanske jag ska säga det rakt ut.
Det finns ju en chans att jag förstör det som är om jag säger det i klartext.
Å andra sidan kanske jag vinner högsta vinsten, Dig.
Kanske att du känner som jag och bara väntar på att höra mig säga det.