jwilmarsgard

Det är möjligt att det enbart är mitt fel, att du inte hade något med saken att göra.
Kanske kan man lära sig tämja sånt som är vilt, kanske kan man hindra solen från att gå ner
och kanske kan man sudda ut det som är skrivet i sten.
Om du inte säger något förstår jag ändå.
Men jag undrar vart alla ord tog vägen som du så frenetriskt brukade använda.
Jag tappade min lust, kanske förlora du din på samma gång?
Känns som det va tio år sen men det kan lika gärna ha varit igår.
Du har blivit lika kall som luften utanför.
Frosten sprids efter dig där du går.
Jag vill inte frysa mer.